Arvikafestivalen 2008 - My way

Sagor & Sving inledde min festival med fantastiska polisonger och urskogskärlek, (Lasse Lindh var flottig på P3 Summer Session), Markus Krunegård gjorde en av årets bästa och ärligaste konserter, Familjen var LSD i kött och blod på scen, Slagsmålsklubben körde på hårt och skoningslöst i guldbraller, Håkan Hellström fick oss att dansa loss på grusplanen och längta till Göteborg med tårar i ögonen, Efterklang fick mig att vilja bli dansk och gav mer kärlek än de värmländska träden, The Kooks "is having a party and your all invited" vilket tog oss till månen och tillbaka, Robyn visade att hon är större än störst, Slayer fick nästan ett gammalt popsnöre som mig att försöka headbanga, Masterkraft gjorde en fantastisk version av Sebastian Telliers Divine, El Perro Del Mar var söt och mysig men lite väl pretto, Adam Tensta var sjukt mycket bättre live än på plast och gav mig träningsvärk i armen, Assemblage 23 var lite för mycket av allt men får cred för trumslagarens rytm och uppsyn, Hardcore Superstar påminde om ett annat stort svenskt rockband men gjorde "We Don't Celebrate Sundays" otroligt bra, Saul Williams tog fjädrar och "Bloody Sunday" till helt nya nivåer, Kleerup var galet het med snygg sättning och galant långlopp av "Every Heartbeat", The Hellacopters var imponerande men kändes lite bleka, Kent är mina tidiga tonår i fyra bokstäver och tog hela min värld - igen, Cut Copy imponerade i gul t-shirt och fantastisk stämning för att slutligen ta mitt hjärta, And One fick ett par poäng för rätt bra sound, (Poetry slam Allstars var mysiga och söta i eftermiddagssolen), Tingsek svängde på luggen och var kung av shakande ballader, Looptroop visste som vanligt vad de sysslade med och körde på bra, Yelle var festivalens electrodrottning och satte (milt uttryckt) fart på ett överfyllt orion, Death Cab For Cutie gjorde en så stark spelning att tårarna rann, Hot Chip avslutade min festival snyggt och värdigt.

(Mer info kommer...)

Kent - alltid i mitt hjärta och i min smärta

När jag en grå och regnig måndagsmorgon som denna slår upp Dagens Nyheter och läser Johanna Paulssons storslagna hyllningsrecension av mina tidiga tonårs frälsares senaste spelning reser sig håret längst på armarna. Samtidigt som jag bittert och panikslaget ångrar att jag inte stod med henne och de tusentals andra under stockholmshimlen på Zinken i lördags. Däremot ökar min längtan till Arvikafestivalen och återföreningen med min tonårskärlek så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Kent är bandet som fick mig att orka öppna ögonen varje morgon som en missförstådd fjortonåring. Kent är bandet som fick mig att uppleva några av mina första, riktiga konsertupplevelser och då också förstå innebörden i att helt försvinna in i musiken. Kent är bandet som hängt med mig i ett knappt decenium och lärt mig skilja mellan smärta och kärlek. Jocke Berg är mannen i mina tonårsdrömmar som fick mig att älska ordens kraft och lyrikens tjusning.

Kent är och förblir ett av Sveriges största rockband. Deras skivor kommer alltid att finnas kvar i min skivsamling, även om de står gömda längst bak. Kent är en del av mig och min uppväxt och även om de inte alltid kommer att spegla min livsstil eller mitt liv kommer de alltid ha en plats i mitt hjärta.

Färgsprakande electro på franska

2006 slog Julie Budet igenom på Myspace. Först nu har hon tagit min värld med storm. Ungefär 97% av den credden kan en mycket god vän ta åt sig som pumpat mitt huvud med fransk electro och kärlek på franska. Tack Å.

Min franska är fattig men med Yelle kan jag uppskatta en fabulöst vackert språk utan att förstå. Med Yelle skulle jag kunna hoppa runt i prickiga stövlar hela livet. Med Yelle skiner solen och livet leker. Med Yelle är allt precis så där som jag vill att det ska vara. Färgglatt. Estestiskt. Kärleksfullt. Grafiskt. Snyggt. Rätt. Galet. Energirikt. Hoppigt. LSD-Lyckligt.

Om jag någonsin lär mig franska går några av förklaringarnas procentenheter åt Yelle. Och om jag ska beskriva stil (alla kategorier) med ett klipp på youtube gör jag det med följande:

Next up är Yelle LIVE på Arvika 21.30, lördag.

Livet är fantastiskt.

En fantastisk text

I got an ape performing in my head
If he don't stop then i will soon be dead

This monkey's no friend of mine
I try to act straight but he's on cloud number nine
He's got a cup made of tin
And it's 'cause of him you won't let me in

He bangs a drum so i can get no sleep
Well he's a monkey but he can't be beat

Head over heels on banana peel
I'm getting confused as to what i feel
And every time i try to speak
He always puts his monkeytongue in my cheek

Oh my my - i'd do anything to make him die
But then i see there's nothing i can do
The monkey's just a part of me

I got a monkey singing in my brain
I should have known already we're the same

I got some monkey business to attend
I think i'll ask him if he'd hold my hand

And ask him to be a friend of mine
Together we'll fly up to cloud number nine
And share his cup made of tin
Maybe then you'd like to let us in

Oh my my - i did everything to make him die
But now i see there's nothing ican do
The monkey's just a part of me

(Hellacopters - Monkeyboy)

Inför Arvika 08

Om färre dagar än antalet fingrar på min ena hand är jag på väg till skogen och arvikafestivalen. Festival på riktigt med smuts, tält och ooande natten lång. Redan nu har jag dunkat hem spelschemat och prickat för årets höjdpunkter, och det finns mycket gott att hämta. Vissa bumsiband är måsten, andra vore kul att se, här är min lista.

TORSDAG
(Timo Räisänen)
Markus Krunegård - Mackan är ett måste!
Familjen - "Det snurrar i min skalle" har fått mig att överleva våren
Slagsmålsklubben - Upp till röj! (Frejp här kommer jaaa, haha)
Håkan Hellström - Självklar!
The Kooks - Sweethearts och brittrock, det kommer sluta i kärlekens tårar!
Robyn - Barndomsidol och en av falukorvslandets topp10!
(Slayer)

FREDAG
(El Perro Del Mar)
Adam Tensta - It´s a gansta thing, hiphop ÄR kärlek
(Lykke Li)
(Hardcore Superstar)
Kleerup - Kommer bli hur grymt som helst - taaaaget!
The Hellacopters - Absolut!
Kent - Tonårentider here I come
(Cut Copy)

LÖRDAG
Tingsek - Alltid sjukt nice stämning
(Pacific)
Looptroop - No shit sherlock, händerna i taket!
Yelle - Lätt!
Death Cab For Cutie - Ja tack!
(Hot Chip)

Tre helt olika men fantastiska klassiker, en fantastisk fredag

The Hellacopters - Hopless Case Of A Kid In Denial


Robyn & Kleerup - With Every Heartbeat


Afasi Och Filthy Feat. Snook - 1990 Nånting

Pete kom

Igår fick jag reda på det. Eller snarare tog emot något som kan toppa "årets miss"-lista för min del. Pete kom. Pete Doherty och Babyshambles spelade på hultan, och jag missade det. Inte för att han är allt. Men som jag tidigare konstaterat, Pete är rock och det är inte mer med det. Jag hoppas innerligt att jag får uppleva den rocken på riktigt någon gång.
(Delivery)