Arvikafestivalen 2008 - My way

Sagor & Sving inledde min festival med fantastiska polisonger och urskogskärlek, (Lasse Lindh var flottig på P3 Summer Session), Markus Krunegård gjorde en av årets bästa och ärligaste konserter, Familjen var LSD i kött och blod på scen, Slagsmålsklubben körde på hårt och skoningslöst i guldbraller, Håkan Hellström fick oss att dansa loss på grusplanen och längta till Göteborg med tårar i ögonen, Efterklang fick mig att vilja bli dansk och gav mer kärlek än de värmländska träden, The Kooks "is having a party and your all invited" vilket tog oss till månen och tillbaka, Robyn visade att hon är större än störst, Slayer fick nästan ett gammalt popsnöre som mig att försöka headbanga, Masterkraft gjorde en fantastisk version av Sebastian Telliers Divine, El Perro Del Mar var söt och mysig men lite väl pretto, Adam Tensta var sjukt mycket bättre live än på plast och gav mig träningsvärk i armen, Assemblage 23 var lite för mycket av allt men får cred för trumslagarens rytm och uppsyn, Hardcore Superstar påminde om ett annat stort svenskt rockband men gjorde "We Don't Celebrate Sundays" otroligt bra, Saul Williams tog fjädrar och "Bloody Sunday" till helt nya nivåer, Kleerup var galet het med snygg sättning och galant långlopp av "Every Heartbeat", The Hellacopters var imponerande men kändes lite bleka, Kent är mina tidiga tonår i fyra bokstäver och tog hela min värld - igen, Cut Copy imponerade i gul t-shirt och fantastisk stämning för att slutligen ta mitt hjärta, And One fick ett par poäng för rätt bra sound, (Poetry slam Allstars var mysiga och söta i eftermiddagssolen), Tingsek svängde på luggen och var kung av shakande ballader, Looptroop visste som vanligt vad de sysslade med och körde på bra, Yelle var festivalens electrodrottning och satte (milt uttryckt) fart på ett överfyllt orion, Death Cab For Cutie gjorde en så stark spelning att tårarna rann, Hot Chip avslutade min festival snyggt och värdigt.

(Mer info kommer...)