Sam Cooke.Ingen eller inget kan slå Sam Cooke.
Inget eller ingen kan någonsin bli som honom.
Inget eller ingen kan ta det han har gett, till musiken, världen, kärleken och livet.
Men en hyllning, ja det kan jag gå med på. Ikväll, södra teatern - ja tack!
Tänk er en fullsatt krusidull teater på söder. Med en lite dazzie clubfeeling, dämpad publik och den där speciella luften, känslan och hjärtklappningen i samton med live, livemusik. Lägg på schysst ljus, oslagbart husband, sköna b-musiker, lite halvkrassligt ljud, lite stel publik - men världens VÄRLDENS sound. INGEN kan göra musik som Sam. Ingen. Visst var jag rädd att Sams hjärtelåtar skulle krossas av svenska min-tid-är-över(-om-den-någonsin-funnits)-oldies med för stora eller för nymodiga kavajer. Och visst var iallafall Zetterbergs kavaj lite stor, Diamond Dogsjebbens hår lite väl a la Roddan och Nicke Anderssons hår lite för välkammat. Men som sagt ingen kan göra det som Sam. Men frågan vi ställde oss ikväll, kan man göra dessa gudabitar dåliga? När jag tänker efter, och även om jag inkluderar mitt egna skrålande, måste svaret bli, Nej. För hans låtar är above all.
Ingen kan vara Sam. Men när ett hyllningsbildspel rullar i bakgrunden, musikerna jammar med både kropp och sinne, falukorvspubliken står upp och gungar med till en av världens absolut bästa låtar - twistin´the night away, har jag tamigtusan ett moment. Och när PapaDee svänger sina vältränade i ett grått slickt fodral, med hatten på sne och drar en soft men tung och het version av Wounderful World är vi nästan i hamn.
Även om jag inte blåste av stolen så var det ett jäklarns drag, på sista bänk. Och visst har ni gamla goingar mycket att ta av, mer sånt och framförallt MERA SAM! Summan av kardemumman är jag riktigt nöjd med denna hyllning till mannen av män, dock hade jag nog varit i ett lyckorus om det hade varit ståplats. Den dag som man får svänga de lurviga till Sams toner, på ett dazzie dansgolv på någon liten klubb kommer jag vara i hamn. I hamn.
