Musiken har funnits i människans liv och hjärta sen urminnes tider. För vissa har den betytt
mer än för andra och musik har kunnat och kan stå för nästan vad som helst. Musiken kan vara naken eller stängd, lätt eller svår, fin eller ful, kärleksfull eller smärtsam, you name it! Däremot har långt ifrån alla olika musikstilar som vi har idag funnits för alltid. Många av de gamla musikstilarna och också utvecklats, eftersom allt gör så efter tid. Ofta diskuteras det om
äkthet inom musiken. Kan
Afasi&Filthy-hiphop jämföras med den gamla och "riktiga" hiphopen från det svarta USA? Kan
rocken ha samma innebörd och spela en lika stor roll för samhället och
folklivet som den gjorde när
Elvis stormade världen för ett par decennier sedan? Hur har schlagerfestivalen med bröderna Herreys och pastellfärger blivit en musikfestival där ett urbota fånigt
"rock"band från Finnland tar hem europatiteln i masker? När, hur och varför blev allt helt plötsligt
indie - och vad sjutton är indie när allt mellan
glamrockare, popsnören och housetomtar kallar sig så?Är musiken var den en gång varit och kan vi någonsin få det som vi haft? Kan det bara finnas
en Elvis, Tina Turner, James Brown och Madonna? Det tror jag. Musiken och artisterna blir större och fler, på så sätt flyter de också närmre och närmre varandra. Därför är frågan om vi verkligen kan få återuppleva de storverk som varit.
Filmstjärnorna har blivit
skådespelare och
legenderna har blivit
musiker eller
"rockers".Jag sneglar över på min skivsamling och känner ett extremt behov av att ägna en dag åt att hylla Elvis, för att sedan springa och köpa en
bunt riktig musik. En
bunt, inte en mapp filer, bara för att förtydliga det hela.
Tina & Ike Turner - Proud Mary
- som de var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar