Club Killers. 27 mars 2008. Debaser slussen.

Med en röd, rund stämpel på armleden, en god, kall öl i plastglas i handen och med fötterna på ett av stans skönaste ställen mitt i sluskiga slussens hjärta kan få kvällar bli dåliga. Men väljer man att beträda debasermarken den månadens sista onsdag när club killers tar över den mörka natten är kvällen ofta i hamn, innan den ens har börjat. När scenen fylls med ett gäng härliga grabbar och fler instrument än lirare, går musiken in i hjärta och öron - och ut genom benen och till slut rör sig hela kroppen. Skönsjungande gästspel görs av lite kvinnliga stämmor vilket kryddar till både det visuella och framförallt gunget och soundet. Trots att dansgolvet är trångt, varmt och med utspridda urdruckna ölglas är det svårt att göra annat än trivas. Alla medverkande blir som en enda stor familj. Det spelar ingen roll hur man dansar, bara att man gör det. Och skulle man nu ha svårt med stegen är det bara att följa scenfolkets härliga gungande och diggande. Vilket de för övrigt hjärtligt delar med sig av. Det är kärlek, dans och värme i luften - och på golvet!

När showen är över flyttar musikerna över till DJ-båset och river av de sista timmarna till oslagbara bitar som inte går av för hackor. På club killers spelar det knappt någon roll hur orytmisk eller stelopererad du tycker att du är. Ger du golvet mellan scenen och DJ-båset en chans en kväll med killers på tapeten, trillar du garanterat hemåt både svettig, trött och lycklig. Dans är bra och på club killers dansar man för livet.